Linnéa Johansson

”Pigan” Linnéa Johansson

Ellen Linnéa Johansson föddes den 24 november 1881 som Maria och Gustaf Johanssons förstfödda. De bodde på No 23 Julalycka i Växjö. Pappan började som målarlärling och han kom så småningom kallas för ”Målaren” av släkt och andra. Linnéa fick nio syskon. Tre stycken dog innan de nådde vuxen ålder. En tjugoårig bror dog i tuberkulos.

Linnéa fick arbete hos lektor Esaias Ekedahl i Växjö och där träffade hon Elin Wägner för första gången i januari 1906. Elin var där för att återhämta sig efter en olycklig kärlekshistoria och Linnéa fanns där vid hennes sida för att lyssna och för att truga i henne mat.

När Elin flyttade till Stockholm börjar de brevväxla och 1908 bjöd Elin in Linnéa till sin första egna lägenhet. Hon flyttade upp med korgar fyllda med konserverade grönsaker, frukt och bär och säkert också sina hemmakokta karameller. Hon bosatte sig i köket och skötte om fröken Wägners lilla hushåll. En del av arbetet bestod av att räkna rader och hämta betalningen på Idun för Elins räkning.

När Elin gifte sig med John Landquist i november 1910 följde Linnea med och skötte hushållet för de nygifta tu. Linnéa städade, tvättade, konserverade, bakade, lagade mat och sprang ärenden. Dessutom ställde hon ofta upp som barnpassare åt Ester Paulssons barn. Ester var Elins syster gift med Greger Paulsson.

Under 1920 var Elin Wägner i Tyskland och Österrike och då var brevkorrespondensen intensiv. Högt och lågt avhandlades och Elin började här vädra sina åsikter om att hon skulle vilja adoptera ett barn. Ett barn skulle eventuellt adopteras bort i Småland och Elin bad Linnéa åka och ”titta på det”. Att ta hand om ett fattigt österrikiskt barn över sommaren var också en möjlighet men lösningen visade sig ligga närmare till, när Elins bror fick ett barn utanför äktenskapet. Faster Elin tog hem Giovanni eller Vanni som han kallades, och Linnéa fick plötsligt ett barn i huset. I breven mellan ”frun” och ”pigan” förstår man att Linnéa fäste sig väldigt mycket vid Vanni. Linnéa fick ju aldrig några egna barn så mycket av hennes moderskänslor spillde nog över på den lilla pojken som tillbringade sommaren hos sin mamma och resten av året hos faster Elin.

1922, under John och Elins uppslitande skilsmässa, packade Linnéa ihop hemmet och skötte allt praktiskt – inklusive att lämna över Vanni till Elin som hade flyttat till Fogelstad.

I mitten av tjugotalet börjar det knaka i fogarna mellan Linnéa och Elin. Linnéa tyckte inte om Sigfrid Siwertz som Elin träffade och hon var inte sen att visa det. Stämningen hemma blev olidlig och de ständiga grälen ledde slutligen till att Linnéa flyttade ut och startade ett café på Skeppargatan i Stockholm.

När Elin Wägner köpte Lilla Björka och började tillbringa mer och mer tid där, så flyttade även Linnéa dit så småningom och återupptog sin vanliga roll som hushållerska. Hon skötte också mycket av de sociala kontakterna med folk på bygden. Hon engagerade sig i kyrkan, gick på visit och kokte karameller. För många, som tyckte att det kunde vara svårt att tala med den kända författarinnan, var Linnéa mer folklig och social. Både Elins och Linnéas hälsa var till och från vacklande, men när frun åkte till olika kurorter så vilade Linnéa ofta upp sig på Julalycka hos sin mor eller hos någon av sina systrar.

De sista åren av sin levnad bodde Linnéa i en lägenhet i Växjö, men hon fortsatte att sköta om Lilla Björka, inte minst under sista halvåret då Elin blev omhändertagen av Flory Gate i dennas hem i Rösås.

Det är inte svårt att föreställa sig hur fruktansvärt ledsen och förtvivlad Linnéa blev när hennes egen ”lilla Fru” dog i januari 1949. Trots en hel del dramatik och brytningar så hade de ju trots allt bott under samma tak under i stort sett hela sina vuxna liv. Elin och Vanni var på sätt och vis Linnéas närmaste släkt. Förmodligen fick hon mycket hjälp och stöttning av sina systrar och en del brev från bl.a. John Landquist och Vanni visar också att många av dem som hon lagat mat till och passat upp under alla år inte hade glömt bort henne. Linnéa dog ett halvår efter Elin.

I huset var nog Linnéa lika självklar som Elin Wägner för dem som besökte Lilla Björka. Det var hon som såg till att alla fick mat och annat som var viktigt i vardagen. Men för samtiden är hon nog tyvärr bortglömd av de flesta.

Kim Grahn