Därefter följde en roman om året, flera med förankring i Småland och med utgångspunkt i tidens stora frågor: kvinnornas rösträtt, freden och miljön. Tusen år i Småland (1939) kan fortfarande användas som reseguide. I Fred med jorden (1940) utformar hon tillsammans med Fogelstadgruppens Elisabeth Tamm ett program för en uthållig jordbrukspolitik. I debattboken Väckarklocka (1941, 1990) berör hon vår tids stora samhällsfrågor: jämställdheten, freden och miljön.

Efter utgivningen av den lysande Selma Lagerlöfbiografin (1942-43) blev hon invald i Svenska Akademien 1944 (stol nr 15), där hon bl.a. verkade för att Gabriela Mistral fick Nobelpriset. Den sista stora smålandsromanen blev Vinden vände bladen (1947).

Hon hade bara hunnit påbörja den planerade biografin över Fredrika Bremer när hon avled 1949 hemma hos sin vän och praktiska uppföljare av de ekologiska idéerna Flory Gate på Rösås. Jordfästningen ägde rum i Berg men hon gravsattes i Lund på Norra kyrkogården, där modern och brodern Harald också ligger begravda.