Sedan 1993 delar Elin Wägner-sällskapet ut ÅRETS VÄCKARKLOCKA till enskilda eller organisationer som arbetar i Elin Wägners anda. Priset delas ut vid Elin Wägnerdagarna på St Sigfrids folkhögskola i Växjö en helg i september. Här följer namn på pristagarna och motiveringar. En del av pristagarna skickar väckarklockan vidare till person eller organisation som de tycker behöver väckas!

2009: Organisationen Kvinna till Kvinna
”för dess mångåriga och framgångsrika arbete för att stödja och lyfta fram kvinnors arbete för fred, demokrati och mänskliga rättigheter. Genom sitt samarbete med lokalt förankrade kvinnoorganisationer, som skapar mötesplatser över sociala, kulturella och geografiska gränser i konfliktområden, stärker Kvinna till Kvinna - helt i Elin Wägners anda - kvinnors delaktighet och inflytande, och därmed också en hållbar framtid för både män och kvinnor."
Kvinna till Kvinna vill ge väckarklockan vidare till Carl Bildt ”för att påminna honom om vikten av att träffa kvinnoorganisationer och aktivister i konfliktdrabbade områden och väga in deras perspektiv i säkerhetsanalyser och beslut.”

2008: journalisten, författaren och översättaren Gun-Britt Sundström
”Gun-Britt Sundström skriver i Elin Wägners anda om kärleken som livsval och ansvar. En djupt moralisk livshållning förenas hos henne liksom hos Wägner med en kärv humor. Romanen Maken (1976) har blivit en feministisk klassiker och har ständigt nya hängivna läsare. Hennes motsägelselusta, ironi och skärpa firar nya triumfer i den senaste boken Bitar av mig själv (2008). Hon hör också till dem för vilka utformningen av språket är livsviktigt och hon är en lysande översättare av bl.a. Cora Sandels Alberte-böcker.”

2007: författaren Lasse Berg
”Lasse Berg har i sina böcker, filmer, radio- och TV-program under många år givit oss värdefull och lättillgänglig kunskap om människor i olika delar av världen. I sin senaste bok,Gryning över Kalahari, övertygar han sina läsare med sin optimistiska hållning att det trots krig och utsugning finns en framtid för världen. Precis som Elin Wägner lutar han sig mot evolutionshistorien och lyfter som hon fram solidaritet och jämställdhet som hoppfulla genetiska drag i människonaturen.”

2006: författaren och debattören Kerstin Stjärne
”för att hon med dårörtens optimism och i Elin Wägners efterföljd tror på människornas möjligheter att tillsammans kämpa emot storskalighet och resursförstöring och skapa sig ett värdigt liv i samklang med naturen.”

2005: skådespelaren, regissören och teaterchefen Birgitta Englin
”för att hon i Elin Wägners anda speglat samhällets maktstrukturer genom att synliggöra hierarkierna inom teaterns värld. Genom sitt arbete som regissör med pjäser riktade till en ung publik har hon visat på nya perspektiv. Som chef för Riksteatern (av landets 31 teaterchefer är endast tre kvinnor) har Birgitta Englin satt strålkastaren på bristerna i jämställdhet i teaterns värld och leder dessutom regeringens genuskommitté. I Almedalen fick hon upp kulturpolitiken på agendan genom hot om att bilda ett kulturparti. Precis som Elin Wägner uppmanade kvinnorna att göra i en artikel i Tidevarvet har Birgitta Englin inte bara öppnat dörrar utan också gått igenom dem.”

2004: författaren Elsie Johansson
”för att hon i Elin Wägners anda har skildrat kvinnors liv och lyckats levandegöra kärleken i dess ofattbara mångsidighet. I hennes romaner är kvinnorna starka och låter sig inte kuvas av livet. Liksom hos Elin Wägner är moderligheten en stark kraft som kan förändra verkligheten – men i årets bok visar hon också med stor klarsynthet att den lätt kan låta sig utnyttjas av manipulativa krafter. Därmed har hon tydliggjort hur kvinnors utsatta situation kräver en ständig vaksamhet och solidaritet av det nya seklets medsystrar.”

2003: professor Yvonne Hirdman
”för att hon i Elin Wägners anda förklarat och givit oss nya perspektiv på relationerna mellan makt, klass och genus i svensk 1900-talshistoria. Hennes forskning har avslöjat ett samhälle som skapar genus samtidigt som genus i sin tur skapar samhället. Om detta både talar och skriver Yvonne Hirdman snärtigt och engagerat och eftersom hennes forskningsunderlag är så brett kan hon formulera precisa, ofta provokativa, frågeställningar som ställer invanda tankemönster och föreställningar på huvudet.”

2002: tv-reportern Charlotte Permell
”för att hon fungerar som en väckarklocka för naturfrågor, sprider naturkunskap på ett vederhäftigt och charmigt sätt och därigenom värvar nya "naturvärnare" i ett medium som inte fanns på Elins tid.” Charlotte Permell vill ge en skrällande väckarklocka till världens ledare som trots gigantiska globala miljöproblem, svår fattigdom och dokumenterad ekologisk förödelse inte lyckades enas om några verkligt betydelsefulla förändringar i riktning mot en hållbar utveckling vid det nyligen avslutade toppmötet i Johannesburg.

2001: ledarskapskonsulten Barbro Dahlbom-Hall
”för att hon med hjälp av egna framgångar bland huvudsakligen manliga kolleger påbörjade ett jämställdhetsarbete för att utveckla det kvinnliga ledarskapet. Hon har fått kvinnor att tro på sin förmåga att leda och vara chefer - med kvinnliga förtecken. I likhet med Elin Wägner har hon kämpat för alla kvinnors rätt att vara med och bestämma i samhället.”

2000: professor Bodil Jönsson
”I vår globaliserade och högteknologiska värld, där människan ofta känner sig obetydlig och överkörd, visar Bodil Jönsson i Tio tankar om tid att människan kan skapa sig utrymme för kritisk eftertanke och därmed medverka till ett mänskligare samhälle.” Bodil Jönsson: "Långsiktigt hållbar utveckling kräver långsiktigt hållbara människor. Årets väckarklocka går till upphovsmännen bakom alla bräckliga och gränssnittsdåliga datorer och nätverktyg. Ni underminerar det långsiktigt hållbara – sätter det ur spel gång på gång på gång. Men ni skall veta att den här klockans ringsignal är lika ettrig som någonsin adrenalinutsöndringarna framför datorn, lika långvarig som summan av alla människors alla datoromstart-tider och lika otrygghetslarmande som någonsin ett utlöst trygghetslarm. Väckarklockan är designad för att vara så störande att ingen står ut med mindre än att klockan tystnar. Och det gör den inte förrän Säkuritas Sökuritas gör entré. Medförande sin garanti att här kan den sökande människan känna sig helt trygg på att datorn sköter sin del av jobbet. Alltid.”

1999: författaren Anita Goldman
”för att hon - precis som Elin Wägner - modigt verkat i och rapporterat från en patriarkal miljö där hennes arbete inte alltid bedömts som "politiskt korrekt". I sin bok Snäckans sång
lyfter hon fram samma budskap som i Elin Wägners Väckarklocka då hon vädjar till världens kvinnor att genomskåda krigets mekanismer och tillsammans medverka till en fredligare värld för våra barn. Anita Goldman: "Jag skulle vilja utdela en väckarklocka till samtliga kvinnliga folkvalda i Sveriges riksdag, världens mest jämlika parlament, så att åtminstone en eller ett par skulle vakna upp och våga förespråka nedrustning av Sveriges så kallade "försvar". Det största - och enda reella - hotet mot Sveriges säkerhet är de många tickande miljökatastroferna i våra östra grannländer. Det är mot de ödesdigra konsekvenserna av havererade kärnkraftsverk som Ignalina, läckande kärnvapenförsedda u-båtar osv som vi borde försvara oss. En "invasion" av miljöförstörare kan inte stoppas på gränsen av JAS-plan eller u-båtar. Vakna upp - Sveriges folkvalda kvinnor - och arbeta för en omdirigering av de väldiga resurserna som nu går till konventionellt försvar."

1998: författaren Birgitta Onsell
”för hennes oförtröttliga arbete - i Elin Wägners anda - med att lyfta fram kvinnornas glömda historia och hennes kamp för att belysa och historiskt förklara bibelns patriarkala och nedvärderande kvinnosyn. Birgitta Onsell: ”Jag vill överlämna årets väckarklocka till bibelkommissionens ordförande Bertil Hansson i Göteborg för hans vägran att lyssna till kvinnors krav på ett historiskt bibelförord, som förklaring till kvinnoförnedringen i den heliga skrift. Under hans tid som ordförande har bland andra följande bibeltexter återinförts och marknadsförts intensivt utan någon historisk kommentar: ”All ondska är obetydlig emot en kvinnas ondska. Må syndarens lott bli hennes.” ”… ty från kläder kryper det ut mal och från en kvinna kvinnlig ondska. Hellre en mans ondska än en god kvinna.” (Ur Apokryferna, Jesus Syraks Vishet 25, 42) Birgitta Onsell försökte få överlämna den skrällande väckarklockan till bibelkommissionens ordförande Bertil Hansson i Göteborg. När han inte ville ställa upp och ta emot väckarklockan, skickade hon den per post tillsammans med följande dikt: VISA I VANMAKTSTID Ingen kan gråta som jag över Kärlekens nederlag Över mänskor som ropar i nöd efter gudar som bjuder dem död Över kvinnornas röst som försvann där Makt heter Herre och man Nej, ingen kan gråta som jag över Kärlekens, Kärlekens Kärlekens nederlag

1997: författaren och miljökämpen Stefan Edman
”för att han under många år enträget har arbetat med att föra ut Elin Wägners tankar och idéer om ett samhälle i balans med naturen. Han har skapat opinion i skola, kyrka och jordbruksorganisationer och i dag kan vi t.o.m. höra ekot av Elin Wägners stämma när statsministern uttalar sig.” Stefan Edman: ”Jag vill ge Carl Bildt en väckarklocka! Bildt är en politiker med breda internationella perspektiv. Men han har en vit fläck: han talar aldrig om ekologisk hållbarhet, det som är den nödvändiga grunden och drivkraften för 2000-talets tillväxt och teknikutveckling. Utmaningen och visionen från FN:s Riokonferens är att bl.a. bygga om Sverige till ett energisnålt och miljöanpassat samhälle och därmed skapa jobb och en tryggare välfärd. Kom loss, Carl, låt signalen från Rio och Agenda 21 (och Elin Wägner!) ljuda i dina tal framöver!”

1996: journalisten och fredskämpen Ingrid Segerstedt Wiberg
"för att hon liksom Elin Wägner ser freden som sitt personliga ansvar. Hon har aldrig skyggat för obekväma ställningstaganden i fredsdebatten och med personliga insatser har hon modigt kämpat för beskydd av krigets offer". Ingrid Segerstedt Wiberg har beslutat att lämna den skrällande väckarklockan till Riksdagens talman "för att genom henne ge de svenska kvinnorna insikt om att vi alla får det mycket bättre om vi, i stället för att enbart kämpa för egna fördelar, visar solidaritet mot världens kvinnor och barn, som nu utgör en majoritet av krigens offer".

1995: läkaren Christina Doctare
"för att hon öppnat våra ögon för hur kvinnor genom tiderna utnyttjats i krig och för att hon förmått väcka dagens män så att de nu erkänner att våldtäkt är en krigsförbrytelse". Christina Doctare vill ge den skrällande väckarklockan till ärkebiskopen "för att han ska sätta den på ringning och därigenom återuppväcka den insomnade andligheten i den Svenska Kyrkan".

1994: författaren och journalisten Eva Moberg
"för hennes mångåriga engagemang i freds- och jämställdhetsarbetet och hennes aktuella granskning av mansrollen som bär wägnerska förtecken: övertygelsen att män i grunden är bättre än manssamhället". Eva Moberg vill ge den skrällande väckarklockan "till motståndare av kvinnliga präster i Svenska kyrkan, så att de hinner vakna före år 2000. Visst är sexuallivet något gudomligt men de flesta svenskar anser numera att förmedlingen av Guds ord inte förutsätter ett manligt könsorgan!"

1993: Tidskriften Bang
"I tidskriften Bang kommer många av Elin Wägners tankar och idéer till uttryck. Särskilt pacifismen och feminismen ställs under debatt. Aktuella ämnen ventileras men historiska händelser får också utrymme, t ex "förstaseptemberrörelsen" 1935. Bang är ett utmärkt forum för wägnerska tankar och ett ypperligt sätt att nå en yngre målgrupp med Elins budskap." Pristagaren har meddelat att man önskar ge den skrällande väckarklockan till Ny Demokratis vice ordförande Vivianne Franzén med följande motivering: "Bang ger en väckarklocka till Vivianne Franzén så att hon kan vakna upp och ersätta 10- talets kvinnosyn och 30-talets främlingssyn med 90-talets människosyn."